Det kunde verkligen gått hur som helst på träningen igår. Jag var inställd på det. När vi kom fram till den tillfälliga träningsplatsen visste jag hur det skulle gå. Det skulle bli katastrof! Cyklar, hundar som rastades, mycket (relativt iofs, men vi är ju från landet) folk i rörelse. Störningar som vi inte riktigt behärskar. Trodde jag...Linan sattes på just in case men sen, sen hade jag och Bastian uppvisning! Det kändes verkligen som om tränaren skulle betala oss ist för tvärtom för det gick så himla bra! Underbar känsla att han kunde jobba trots allt runtomkring. Ska försöka bevara den känslan och ta med mig nästa gång miljön är så där konstig som ett helt vanligt bostadsområde är...
Miljöträningen fortsätter, igår var det dags att avancera till torget i Åstorp. Nöjd.
6 kommentarer:
Ödmjukhet är - uppenbarligen i likhhet med euroshopperköttbullar - överskattat! Här ska inte sättas några ljus under några skäppor, nä minsann.
För övrigt så tycker jag ABSOLUT att tränaren skulle betalat dig. Eller kanske egentligen Bastianen?
Visst e de en härlig känsla njuuut MO
Håller med Irene, ödmjukhet det är bara blahablaha
Bra jobbat! Glöm inte att det är du som gjort att det fungerar! Sträck på dig!
Skönt att man inte är ensam i sin dryga egovärld!
Precis så! "Dryg" och "Ego" är ledorden i den här branchen :)
Skicka en kommentar