ju fler hundar jag träffar....

....desto mer älskar jag min egen. Var och spårade på Örkelljunga BK idag. Först vallade vi en föremålsruta där man skulle gå promenad med hunden och så fort den visade tecken på intresse för något föremål skulle lyckan vara total. Jag såg små små pusselbitar men Lady fastnade för en spårpinne! Lite kul eftersom jag har lite planer på att köra in henne på pinnar och jag trodde hon skulle bry sig nada om såna. Men men, där ser man. Sen var det vår tur att spåra. En annan deltagare hade lagt Ladys spår men det blev inte så bra. Skyller på för otillgänglig terräng. Hög sly som både Lady och jag försvann i så det blev till att göra om. Fick ett rakt spår i lätt terräng med pip i slutet som hon tog fint. Bra för tanken var att hon skulle lyckas denna gången. Synd bara på det första för jag var lite nyfiken på vad dom hade hittat på, dom hugade spårspecialstudenterna!
Sen skulle jag lägga ett spår till en schäfertös. 150 m (eller blev det 200?) totalt och pinne efter 50 m, 100 m och sen vinkel och pinne igen och sen ett paket pappersnäsdukar på slutet. Jag repeterade typ fem gånger för cheferna och sen gav jag mig ut. Det var bara det att marken rakt fram tog slut så jag fick göra en böj tidigare än vad jag hade tänkt och sen en vinkel på det. Skit samma, det blev bra iaf och sen skulle jag ta mig ut. Det gick inte bra. Gick ner mig i två träsk och fick suga upp en stövel, sen kröp jag tills jag hade fast mark under mig och när jag väl hade det så var jag helt vilse. Hittade inte stigen - panik!! Ringde Mona (varför ej Monica direkt???) för att fråga efter ett nummer till en av studenterna. Det hade inte hon men fixade så Monica ringde mig. Sen kändes det som en hel evighet innan vi fick kontakt med varandra, jag har ju så totalt kasst lokalsinne...however, kom rätt till slut tack för det men hade ju nästan missat fikan helt!
Schäfertösen var duktig men matten var inte lika duktig. Matten missade schäfertösens tydliga markering på första pinnen och sen visade det sig att matten inte kunde släppa loss och leka i slutet så jag fick rycka in. Det var kanske fel men jag kände att schäfertösen behövde livas upp lite så hon skulle fatta att hon gjort rätt.
Men som sagt, ju fler hundar jag träffar desto mer inser jag vilken underbar, arbetsvillig, pigg och social hund jag har. Sen kan det ju kvitta att vi gick bort oss i slyn.