Torsdag på klubben och månadstävling. Kanon tyckte jag och körde ner för att titta på tävlingen. Monica tyckte annorlunda. Ååååkej då, behövde ju en platsträning med okända hundar så vad fasen hade jag att förlora tänkte jag. Sist ut var jag och platsen gick bra. Stod nära och gick vid ett tillfälle fram och klappade lugnande när jag såg att hon blev orolig. Tandvisning gick också bra. Sen blev det mest skit. Skulle med facit i hand brutit efter tandvisningen eftersom jag är låååångt ifrån färdig. Hoppade helt över ställandet men vid sista momentet hopp över det lilla futtiga hindret så tänkte jag, äntligen ett moment som sitter. MEN det skulle jag inte ha tänkt. Ladyn sprang förbi typ tre gånger och nosade på apporterna och det var allmänt kass. Skönt att ha det gjort tänkte jag när det var slut och slappnade av totalt. Lite för mycket visade det sig för sen skulle det visst vara nån slags prisutdelning som jag absolut inte hade tänkt på och då visade det sig att mitt sköra pms-psyke var långt ifrån förberett för
T R E T T I O S J U P O Ä N G så jag bröt ihop. Jag ska ju minst ha 160 när jag tävlar! Var fan kom trettiosju jävla poäng ifrån? Bara undrar. Nu måste jag komma tillbaka till min tro på mig och min underbara hund. Det ska nog gå bra, vi håller tummarna. Imorgon spårar vi på Örkelljunga BK, det ska bli roligt i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar