Man kan tro att jag inte har tränat nånting sen den fjärde och ja, det är inte helt sant men nästan. Lite oinspirerad hemmaträning har det blivit och så i torsdags, äntligen, tränade jag på riktigt in da club. Började med en plats. Camilla var snäll och la Ebba en runda till fastän dom redan hade gjort det en gång. La Ladyn ner och gick ifrån, alldeles för långt ifrån visade det sig. Låg några sekunder innan hon reste sig och kom smygande bort mot mig. Shit! Detta var verkligen ett moment som satt trodde jag men naj naj naj det var det inte. Iofs väldigt länge sen jag la tillsammans med andra hundar på klubben och det är ju faktiskt det som är grejen med detta momentet. Hon kände sig fruktansvärt otrygg med snälla Ebba vid sidan om så detta är nånting som jag verkligen måste träna med olika hundar, helst i olika miljöer om jag ska ha nån chans att någon gång komma upp i 160 p. However, jag får backa rejält och lägga regelbundet helst 2 gånger i veckan för att få henne trygg i momentet. Sen gäller det ju bara att hålla tummarna för att när det väl är tävlingsdags, det är snälla hundar runtomkring som ligger där dom ska...Även om träningen för just det momentet blev pannkaka var jag jätteglad att få reda på hur det var.
Ingångar. Mona klickade och Lady yrade. Iaf till en början. Vi tyckte båda (vi tvåbeningar) att hon kommer loss efter en liten stund, precis som hon behöver lite inkörning innan hon poletten trillar ner. Kändes helt ok, har iaf inte gått bakåt.
Apportbocken. M undrade hur jag tränat det och jag ojade mig lite och sa att hon tuggar och jag vet inte riktigt så vi började från noll. Typ. Det visade sig att Lady var riktigt med på noterna och tuggade inte alls. Bara plockade upp apporten eller tog den snällt när jag satte den i munnen. Lite rullande blev det nån gång men absolut inget extremt. Jag blev nöjd och kände att det framsteg. Lovely!
Var bara tvungen att avsluta med vårt paradnummer - hopp över hinder. Det sitter faktiskt riktigt bra nu, t o m ingången om jag får säga det själv! Minst en tia om jag ska skita i att vara ödmjuk. Det är ju inte min starka sida alla gånger, att vara ödmjuk alltså...
Tack Camilla och Mona för hjälpen!
Idag blev det en härlig skogspromenad med labbekompisarna i Össjöskogarna, inte helt fel det heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar